Min familj och jag bodde sju år i Costa Rica. Det var en mycket lycklig tid. Jag kunnde göra mitt speciallitet i mitt yrke. Min fru och våra barn gick till skolan. En gång i månader åkte vi till stranden. Ett hav genomskinligt och grönt med många vågor. Mina barn spelade i sandstranden och de kände en känsla av behag. De kunde också bada i havet.Men den lyckokänsla blev roffad. Från en stund till den andra. Idag är vi i Sverige. Allt är olika. Allt, allt har förändrats. Från klimatet till vanorna. Jag hade alldrig varit med om temperaturer under noll och mina barn är lyckliga med snön, jag myste så. Men snön är synonim av kylan för mig. Och mörket är dödligt. Jag är alltid van vid att se skina solen alla åren. Men inte här. Sex månader i mörket. Tre och fyra timmar av ljus (de heter sol). Jag blev deprimerade ändå jag så vill vara munter. Sommar är enda tid att jag njuter. Där solen syns. Och ibland svettas jag. Och kläder. Jag känner mig som en robot, men jag har blivit lite van. Jag går styv. För att kunna se mig omkring måste jag vrida hela kroppen.
Men här är vi. Jag måste vänja mig. Och känske för alla levde, blev jag sjuk. Så alla fördelar återkommer som nackdelar.
Hernando
0 comentarios:
Publicar un comentario